finneibaken

Jag tror att det är det som håller på att hända.
All hunger och trötthet är numera borta.

Jag känner maj återigen som den duracellkanin jag brukar vara.

Hejja Hejja Mija.



Ja till och med i ett fotbollsmål skulle jag kunna tillbringa kvällen,
trots att jag är både värdelös på fotboll och extremt bollrädd.

Ni förstår när jag var liten var jag den där fula tjejen i klassen med glasögon,
som under en gymnastiklektion gick sönder efter att ha fått en boll sparkad rakt upp i nyllet.
Känslan försvinner aldrig!